Det känns som att träningsuppehållet varat för evigt. Men nu börjar jag sikta ett ljus i tunneln. I veckan var jag nere och körde lite armträning och igår blev det lite bröst och triceps.
Efter så extremt mycket vila borde motivationen vara på topp. Men halva passet igår gick åt till att pusha mig själv att genomföra passet i sin helhet. Det är när man känner såhär som man får lite extra förståelse för de som har svårt att komma igång med sin träning.
Det som räddade mig var endorfinkicken som kom efter halva passet och glädjen och alla positiva känslor med träning sköljde som en våg över mig. Jag studsade på små moln från gymmet och jag kände att lusten verkligen fanns där igen. Idag blir det ryggen som ska få sig en omgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar