Söndag och dags för långpass

Samling på Lindhagensgatan kl.9. Vår tilltänkta styrka på c:a 7personer minskade kraftigt och det var tre par pigga ben som började jobba sig utmed Lindhagensgatan med målet inställt på Västerbron. Tanken med dagens pass var ett lugnt långpass runt 2mil.

Färdkamrater

Kalle och Johan kom laddade och det kändes att det var mycket energi i den lilla gruppen. Återigen fick jag bekräftat för mig själv hur mycket enklare det är att springa i en liten grupp. Vi lade oss i 5.30-5.45 tempo och njöt av att se solen gå upp över ett kallt Stockholm. Det var inte mycket folk ute och frihetskänslan infann sig snabbt.

Solar sig...

Vi tog oss över Västerbron och tog ett varv runt Reimersholme innan vi avverkade Söder Mälarstrand. Tiden och kilometrarna flöt på utan att det märktes och jag vet inte om vi använde käkmusklerna eller benen mest. Farten hade ökat något och helt plötsligt befann vi oss på Skeppsbron och styrde färden förbi slottet och vidare ut på Skeppsholmen. Jag älskar den här delen av stan. Jag vet inte många storstäder där du kan få sådär fina vyer.

Kalle gör sig redo för armhävningar (stilstudie)

För att få lite omväxling på tillbakavägen tog vi oss via Götgatan upp en bit på Söder och trixade oss fram till Tantolunden och sedan vidare ner till vattnet för att ta sikte på Långholmen. När vi klättrade uppför höjden på Långholmen så kände jag för första gången det här passet hur pulsen rusade ordentligt och steg till 95%. 

-Sisten upp!! Kalle har tydligen ork kvar och vill helt plötsligt börja tävla. Johan svarar direkt och de drar iväg uppför bron medan jag känner hur benen absolut inte är inställda på någon form av backryck. Johan lyckades nå krönet just före Kalle och det var två trötta hjältar som väntade in mig.

Snabba men trötta

Vi avslutade ett riktigt skönt pass med att i lugnt tempo ta oss via Rålis till Fredhäll för att släppa Kalle. Ett extra varv runt Kristineberg skrapade därefter ihop de sista metrarna jag och Johan behövde för att fixa 20km.

Nöjd!