Där satt den!
Stor skillnad mot förra Maran. Bara att se solen genom fönstret på morgonen fick humöret att bli på topp.
Tobbe kom förbi redan dagen innan och vi tryckte en rejäl frukost. Han körde kolhydrat varianten medans jag körde ägg, majonäs ost och omelett.
Efter en hund promenad och några koppar kaffe började jag känna mig riktigt redo och vi hoppade på T-banan mot Stockholms Stadion där starten skulle gå.
Det vackra vädret höll i sig och de enstaka molnen som då och då skymde solen gjorde bara löparvädret optimalt.
Startgrupperna slussades in en efter en på stadion och det var en riktigt skön känsla att stå bland alla taggade löpare och vänta på starten.
En rejäl knall
15st gamla musköter står för start skottet och klungan börjar långsamt att rulla ut från Stadion. Vidare ut på Valllhallavägen med sikte på Universitetet. Efter ca 1km når vi en rejäl utförslöpa och jag och Tobbe kan inte låta bli att börja spekulera i hur denna kommer att kännas åt andra hållet med 3,9mil i benen.
Jag känner mig riktigt pigg men beslutar nu att hålla mig till planen att ta det lugnare första halvan av loppet. Pulsen skall ligga mellan 75%-80% av maxpuls och tempot skall ligga runt 6min per kilometer.
Tobbe känner sig pigg (och har ju en tidigare Maratontid han vill slå) så han börjar öka efter 3km och drar iväg. Det är klart att det känns sjukt jobbigt att se hans rygg dra iväg. Särskilt som jag känner mig såpass pigg som jag gör. Men nu skall planen följas.
Utifrån den uppladdning som jag har gjort så bör fettförbränningen vara i full gång och för att inte störa den med insulinpåslag tänker jag hålla mig i det längsta innan jag börjar smutta på sportdrycken i bältet. Om jag känner att orken finns siktar jag på att dricka enbart vatten de första 3milen.
10km
Drygt en mil avklarad. Orken är fortfarande på topp och de senaste kilometrarna har krupit ner i tid. Känner dock av lite i höften på samma sätt som under förra Maran. Först "kände jag bara av den" men sedan började värken att öka. Det får inte gå åt skogen den här gången också så något måste göras. Jag testar att flytta bak fotisättningen och landa lite mindre på framfot och landa lite med på mellanfot och häl och faktiskt släppte smärtan i stort sett helt direkt.
15km
-Hallå!!
Jag är just på väg ut från en vätskekontroll och döm om min förvåning när jag helt plötsligt har Tobbe bredvid mig igen. Han är dock inte i toppskick och har inte gått så fort som jag trodde de senaste kilometrarna. Han repar dock nytt mod och hänger på så vi ger oss iväg mot vändpunkten i ett ok tempo. Jag känner mig grymt laddad, energin är på topp och höften funkar. Snart är vi uppe och vänder i Norrviken.
Nu kan vi börja ladda hemåt och börja sikta på målet. En rejäl ström av löpare möter oss och det känns bra att se många av de vi möter med tidigare starttid än vad vi hade.
Tyvärr kommer vi inte långt innan det tar stopp för Tobbe.
- Jag måste gå lite och dricka, kör du.
Jag vet hur det där känns, jag fick ju släppa honom på Stockholm Marathon. Ingen höjdare.
Nåväl pigga ben fortsätter att beta av kilometer efter kilometer, runt 2,7börjar jag dock känna av att benen blir lite stummare. Kanske snart dags att ge kroppen en lite sockerkick.
2,8 - Dags för glass
-Gratis glass på vänster sida!
En stor glassfrys utplacerad på trottoaren?? Skyndar mig fram och får tag på en Magnum. Förmodligen en av de godaste glassar jag har ätit. Kroppen känns stark och jag springer hyfsat obehindrat med min glass i munnen. Kan bara tänka mig hur det ser ut :-)
32km
Nu börjar det faktiskt ta emot lite, börjar känna lite krampkänning både i vader och lår. Stannar och strecthar och börjar nu dricka av den medhavda sportdrycken. Inte för att jag känner ett behov av socker. Orken finns där men lite salter och mineraler kan hjälpa mot krampen i musklerna.
De kommande kilometrarna följde ungefär samma mönster, nu börjar jag fatta hur kuperad banan egentligen är och det blir lite pause och stretching på varje vätskekontroll. Men att hålla krampen borta när det hela tiden går upp och ner är inte lätt.
37km
Grym känsla att passera förra marans brytpunkt.
39km
Här kommer den, lång och seg och precis som vi pratade om för snart fyra timmar sedan. Den här backen känns. Jag ville verkligen springa uppför hela men de sista 50metrarna blev ändå lite lufsande.
40km
Framme, vilken grym känsla att komma in å Stadion igen, känna det sviktande underlaget från löparbanan under fötterna och höra all publik samt musiken.
Valet fanns framför ögonen
Vänster för att springa en hel mara 42195m
Höger för att springa Jubileumsdistansen 40085m
Det är klart att jag skall springa en hel mara. Benen känns lätta utmed långsidan och ut från stadion. Jag slänger några ord med en polsk kille som också får upp lite extra glöd inne på området men tyvärr viker han sig direkt när vi kommer ut igen. För ont, jag känner igen det där.
Cykelvägen bakom stadion är delad på mitten med avspärrningsband, det skall ju bara springas en ynka kilometer för att sedan vända och springa tillbaka. De måste ha mätt fel, det här måste vara världens längsta kilometer. Den tar ju aldrig slut och den går nedför. Det innebär att det straxt går uppför.
Äntligen vändpunkt, två killar sitter i gräset, den ena spyr. Så nära men ändå så långt ifrån. Kom igen nu!
Ger på uppför backen. Kramp!!! Går några steg och springer igen. Nu går det bättre och jag kommer ikapp två killar som kämpar sig framåt.
-Jag kommer aldrig mer att göra om detta.
-Det kommer jag, om jag lever om hundra år.
De stannar och börjar gå. Jag får lite extra energi av att ha mer energi än andra. och snart ser jag åter stadion framför mig. Skall föreviga den här känslan som kommer att vara så skön. Knäpper på filmning på kameran.
4.16
Känslan är obeskrivlig. Att få sätta sig på huk och bara slappna av. Det finns inte mycket som går upp emot den här känslan. Ingen drömtid men nu har jag iallafall en tid att slå och med tanke på hur kuperad banan var så känns det enormt skönt. Det var ju trots allt rejält många fler höjdmeter på denna är på Stockholm Marathon.
Skumpa
Såhär brukar det inte se ut efter de vanliga loppen... Skål!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar