Bra start
Tidigt i säng dagen före och vaknade upp till strålande sol. Kan det bli bättre löparväder. Inte för varmt men ändå ett riktigt kanonväder.
Uppladdning
Börjar med en frukost bestående av hamburgare och en rejäl laddning pasta. En riktig kaloribomb som gav mycket kolhydrater och en hel del vätska. Fyllde därefter en flaska sportdryck som jag tänkte sippa på under färden ut mot Lidingö.
Tobbe kom hem till oss vid 10-tiden och vi taggade varandra lite extra medans vi svidade om och säkerställde att allting var med. Jag valde en tunn men ändå långärmad funktionströja och långa tights. Det brukar vara en bra kombo vid den här temperaturen.
Stockholm springer
Färden ut mot Lidingö var som vanligt när det är löpararrangemang i Stockholm. Knakfullt med löpardressade människor i tunnelbanan och det var bara att följa strömmen. Det är otroligt vilken boom det har blivit av löpningen. Varenda arrangemang är slutsålt och löparna går all in för sin löpning med allt vad det innebär i form av kläder, klockor mm.
Allt som allt så är detta också en grym känsla och det spär verkligen på lusten att få tävla.
Förberedelser på plats
Väl ute på Lidingö efter att ha åkt de otroligt proppade skyttelbussarna som går mellan Ropsten och Lidingövallen var det dags att hämta ut nummerlappen och bege sig upp mot Kolstagärde där starten går. Både jag och Tobbe hade hamnat i startgrupp 5 så vi hade möjligheten att få springa ihop. Tobbe hade ett högre satt mål men planen var att hålla ihop i c:a 5tempo i början iaf.
Start
Fokuserade, nästan för fokuserade planerade vi hur vi skulle springa de första 100meterna... Varför? Lite bättre självförtroende? Nåväl vi velade en hel del fram och tillbaka om vi skulle springa på höger eller vänster sida om det första trädet. Efter många om och men valde vi vänster sida som om det spelade någon roll.
Startskottet smäller och hela startfältet rullar iväg. Tobbe drar iväg som skjuten ur en kanon och jag släpper honom när jag ser att han ligger under 3:10 tempo. Försöker jag hänga på nu så springer jag bort mig direkt. Lycka till Tobbe hinner jag tänka innan han är borta.
Jag lägger mig och börjar pendla mellan 4:30 och 5:00 tempo. Det här kan jag hålla, åtminstone första 15km innan det börjar bli riktigt kuperat.
 |
| Mycket självförtroende här... |
 |
| Något nervösare här.... |
 |
| Ärligt talat pojkar... det är inte ett 100-meterslopp |
 |
| Starten har gått |
15 väldigt lätta kilometer
De första 15km gick otroligt lätt. Det kändes knappt som att jag behövde anstränga mig utan benen bara öste på och jag kunde ligga till vänster och plocka positioner hela tiden. Döm om min förvåning när jag efter c:a 6km kommer ikapp Tobbe som inte alls verkar ha det så lätt. Men att se mig komma ikapp gav honom den energiboost han behövde och han hängde genast på. Efter detta hade vi en grymt trevlig runda som erbjöd en hel del skitsnack och peppande ord till varandra.
 |
| Lätta steg efter c:a 5km |
 |
| Nej jag springer inte såhär... jag stilar mig lite inför fotografen... |
15km till 20km
Det här var den delen som sög musten ur mig förra året. Det handlar bara om 5km men det går upp och ner, upp och ner hela tiden. Jag minns hur jag fick dåliga tankar i stil med "åh, inte en backe till, det här måste vara den sista, jag går snart" och liknande från förra årets lopp.
Men det var här jag verkligen fick min kvittens. Vårens och sommarens fokus på intervaller och backträning varvat med punktinsatser på gymmet har verkligen givit resultat. Backarna gick lätt, och jag kunde fortsätta ligga till vänster och plocka position även i den här terrängen.
 |
| En av mina supporters Tommy passade på att supporta hästarna medan vi sprang |
Sista milen
En mil kvar, bara en mil kvar. Det här kommer att gå bra. Vi den här distansen förra året började jag få så ont så jag inte kunde springa varken uppför eller nedför. Men i år fortsatte jag att mala. Det går bra och det känns fint.
9km kvar, 8km kvar... Nu börjar det komma krypande, benen känns lite tyngre och jag har inte fullt lika mycket studs i benen uppför backarna längre. Men det går, ja det går.
6km kvar
Har just tagit mig uppför en backe. Och helt plötsligt har jag inte Tobbe med mig längre. Ett kort ögonblick vrider jag mig lite runt men han är inte inom synhåll. Detta ger energi, kan jag få en revansch från förra året och faktiskt slå honom. Mal på bara.
Abborrbacken
Men c:a 5km kvar kommer den. Den berömda abborbacken. Ingen springer, utan ett lämmeltåg av löpare kämpar sig gående uppför det branta backen. Halvvägs upp flackar det dock av lite grann och jag piskade på mig själv att få fart på benen. Jag kan inte låta det ta för lång tid nu när jag är så nära målet.
Abborbacken dränerade mig ordentligt på energi och en smygande smärta började växa fram i vänster knä. Men jag får inte ge upp nu.
Hamra på bara...
3km kvar
Jag såg förmodligen trött ut nu. En liten tjej kom upp jämsides med mig.
Tjej -Vilken tid siktar du på?
Jag -2:50, men jag tror det blir tufft. Jag känner mig lite osäker för klockan verkar inte stämma överens med distansskyltarna på banan.
Tjej -Jag har koll och jag kommer att gå i mål under 3tim, så häng på mig så är det lungt.
Jag -Lugnt?
Tjej -Japp jag startade i startgrupp 4, 10min före dig. Om jag klarar det så klarar du det. Nu kör vi...
Jag vet inte vem du var men jag är dig stort tack skyldig. Du gav mig den extra kraften jag behövde för att ta mig i mål.
Målgång
Nästa hela sista kilometern går utför. Vänsterbenet gör ont. Fötterna har börjat värka. Men det är inte långt kvar.
Jag kan inte förmedla den otroliga känslan det är att komma in på upploppet och se målet. Hundratals i publiken som ropar och hejar, speakern hejar på, musiken pumpar. Jag får syn på Lena, Micke Tommy och Cicci och deras rop ger mig ytterliggare en push. Snart i mål, ingen Tobbe i sikte. Jag får min revansch...
 |
| Den här synen möter löparna efter drygt 2,9 mil |
 |
| Ont det gör ont.... |
 |
| Men det går... |
2:47:10
Jag klarade det. Sjunker ner på huk vid medaljborden. En vänlig hand på axeln uppmanar mig att gå lite längre fram så att ingen springer på mig. Hittar en stol, varför sitter ingen på den? Så skönt att få sätta sig. Då ser jag Tobbe gå i mål. Han är rejält trött men ser nöjd ut. Det går inte att vara annat. Han bommade sitt mål men han förbättrade sitt resultat med en kvart vilket är grymt starkt jobbat.
Tillsammans staplar vi bort för att lämna tillbaka våra tidtagningschip och få i oss lite cola och sportdryck som de serverar i målområdet.
Utanför möter Lena och Micke upp och jag gräver fram både jacka och mössa ur ryggsäcken. Kroppen är verkligen helt tömd nu och jag känner hur lite frossa smyger sig på. Benen känns tunga och tröttheten finns där i bakgrunden. Dock är fortfarande energin från att ha klarat av målet stark och håller mig igång.
 |
| Så nöjda |
 |
| Slagna hjältar på väg hem |
Total urladdning
En pizza, flera stycken Gainomax, 2st hamburgare, sportdryck och vätskeersättning. Trots detta så är kroppen helt slut. Benen är glödheta och det känns nästan som att ha feber men bara i benen. Men trots allt detta så finns det bara en känsla i kroppen...
Jag skall göra det ännu bättre nästa år.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar