Blodsmak

Jag vet inte vad det beror på men jag upplever att det är så sjukt mycket jobbigare att träna i backar med en cykel. Min puls sticker rakt upp i taket och lårmusklerna bränner som eld.

Ibland kan man ju fråga sig: Varför gör jag det här?

Samtidigt är det en så obeskrivligt skön känsla när uppdraget är avklarat och man kan ta en dusch, vräka i sig mat och bara njuta av kontrasten mellan maximal ansträngning och absolut vila.

Huvudsta strand och Jungfrudansen
Jag utgick från Kristineberg och trampade på i riktning Solna/Sundbyberg för att komma till Huvudsta strand som har visat sig vara ett riktigt drömställe (eller kanske mardrömsställe) när det är dags att köra backträning. Efter vattnet sträcker sig en cykelbana i ungefär 5km och direkt efter den reser sig en ordentlig höjd ända upp till ett stort bostadsområde som heter Jungfrudansen. Med jämna mellanrum går det slingrande cykelbanor och upptrampade stigar som i de flesta fall går hela vägen upp och på sina håll är det även riktigt brant. Faktiskt så brant att de har byggt trappor för att det skall fungera att gå där.

Det är fint när man kan växla underlag och träna både terräng och asfalt

De första turerna går riktigt fint men redan efter tredje rundan börjar det bränna rejält i låren. Mjölksyran pumpar och hjärtat vill hoppa ur bröstkorgen. Då är det en riktig fröjd när man når toppen och kan ta 30sek pause och bara lyssna till sin egen ansträngda andhämtning.

Belöningen när man är uppe vid Jungfrudansen är en mäktig utsikt över Mälaren

Tröskelträning sitter fint
Den här typen av pass är guld värda om du vill bättra på konditionen och lära kroppen att hantera mjölksyran som uppstår när hjärtat inte orkar syresätta musklerna fullt ut. Men visst det är plågsamt stundtals, det smakar blod i munnen och går knappt att andas... Men är det inte det som är charmen?

Summering
Ett grymt skönt men otroligt jobbigt pass för att bygga på konditionen. 250höjdmeter på 51minuter och man är 700kcal fattigare.